Fred i Mellanöstern

“Fred i Mellanöstern” Med fokus på Israel i Sverige

Fred i Mellanöstern

Pressa araberna till fred

PDFPrintE-mail

Written by Administrator Tuesday, 09 February 2016 23:15

Så löd rubriken på en artikel som författats av medlemmar i vår förening och som publicerats på GP debatt på nätet idag den 9 februari 2016. Här är länken.

Här är texten:

I sextio år har Israel pressats till att acceptera en tvåstatslösning. Dessa fredsprocesser har ideligen avstannat för att araberna är svurna fiender till varje tanke på ett avtal som skulle garantera Israel ens så mycket land som av ett frimärkes storlek. Ingen har testat att sätta araberna under press. Det kunde vara värt ett försök, skriver Föreningen Fred i Mellanöstern.

Replik

Israel-Palestina, 29/1 och 4/2


Ännu en gång pågår en terrorvåg i Israel där palestinier försöker att mörda israeler antingen med kniv eller genom att avsiktligt köra på dem. Ibland nyttjas andra vapen. I en debattartikel med rubrik ”Wallström har rätt – utred Israels svar på knivattackerna” skriver två kända medlemmar av JIPF – en organisation som ägnar mycket kraft åt att ställa Israel vid skampålen.

De båda medlemmarna beskriver en terrorattack i Jerusalem. Två flickor 14 respektive 16 år angrep två män med varsin sax. Skribenterna påstod att båda flickorna blivit avrättade av polis. Sanningen är att en dog vid attacken och en som skadades togs till israeliskt sjukhus. 16-åringen lever och åtalades den 11 december för två mordförsök. Attacken filmades av en övervakningskamera och beskrevs i flera tidningar både i Israel och utomlands. Trots det valde författarna till artikeln i GP att sprida vilseledande information som skulle bevisa att Wallstöm har rätt i sina beskyllningar.

Artikelns viktigaste argument är att bakgrunden till det återkommande våldet påstås ligga i ockupationen av Västbanken. Israel borde därför utrymma Västbanken, ta med sig alla bosättare och acceptera en tvåstatslösning. Detta skulle bli ännu ett försök att mäkla fred enligt principen "land-för-fred". De försök som hittills gjorts efter den principen har inte minskat våldet. Tvärtom har våldet ökat när man försökt. Och två rejäla försök har man faktiskt gjort.

Osloprocessen och våldet

I slutet av 1980-talet var det ganska lugnt i Israel. Arafat satt då i Tunis och hans mannar i PLO var utspridda i hela arabvärlden. Israel var utom skotthåll för dem alla. En del ungdomar på Västbanken startade den första intifadan med stenkastning och vänsterpolitiker i Israel tyckte att det var dags för fred och tvåstatslösning.

Osloprocessen kom igång med Arafat och Rabin skakande hand. Arafat flyttade omgående in till Jeriko, senare Ramallah och tog med sig fyra terrorister som Israels underrättelsetjänst ville förbjuda tillträde. Arafat tog med dem i bakluckan på kortegens bilar, något som beskrivs i Barry Rubin och Judith Colp Rubins "Yasir Arafat. A Political Biography" (utgiven 2003). Israel var nu inom skotthåll och åtog sig att lämna allt mer av Västbanken.

Medan man höll på med förhandlingarna började bussar i Jerusalem och Tel Aviv att sprängas. Arafat sade sig inte veta vilka som stod bakom men långt senare visade det sig att han hade ljugit. Han själv fixade sprängmedel och pengar, vilket bland annat framgår av en BBC-rapport om våldshandlingarna under Al-Aqsa-intifadan.

Osloprocessen slutade med en förhandling under Bill Clintons överinseende juli år 2000. I ansträngningen att blidka Arafat planerade man att dela Jerusalem i två delar och diskuterade gata upp och gata ner. Arafat sa nej till vad man än föreslog. Han skulle ha alltsammans. Efteråt startade PLO den andra intifadan med ett störtregn av självmordsbombare. Israel satte då upp en barriär som i Sverige fick heta ”Muren”. Ju mer den byggdes ut desto färre explosioner blev det. Israelisk militär blev kvar på Västbanken och i Gaza.

År 2005 när Arafat var död och intifadan hade avsomnat bestämde Ariel Sharons regering att man skulle utrymma Gaza. Detta gjordes under högljudda protester från dem som anade hur det skulle sluta. Tyvärr fick tvivlarna rätt. I drygt ett decennium har raketer med allt längre räckvidd regnat över delar av Israel.

Pressa rätt part

I sextio år har man försökt pressa Israel till att acceptera en tvåstatslösning. Dessa återkommande fredsprocesser har ideligen avstannat för att araberna är svurna fiender till varje tanke på ett avtal som skulle garantera Israel ens så mycket land som ett frimärkes storlek. Nu håller också vår utrikesminister Margot Wallström (S) på med att ställa Israel vid den skampåle som så många ivriga aspiranter på Nobels fredspris redan prövat. Ingen har testat att sätta araberna under press. Det skulle vara ett helt nytt perspektiv. Det kunde vara värt ett försök.

Sven Reichman

leg läkare, författare

Oded Meiri

tekn lic, företagare

Sigmund Waserbrot

tekn lic, företagare

Juliusz Brzezinski

professor em matematik

Jörgen Knudtzon

journalist

samtliga medlemmar i Föreningen Fred i Mellanöstern

- See more at: http://m.gp.se/nyheter/debatt/1.2985509-pressa-araberna-till-fred-i-mellanostern#sthash.ytaTNiS8.dpuf

I sextio år har Israel pressats till att acceptera en tvåstatslösning. Dessa fredsprocesser har ideligen avstannat för att araberna är svurna fiender till varje tanke på ett avtal som skulle garantera Israel ens så mycket land som av ett frimärkes storlek. Ingen har testat att sätta araberna under press. Det kunde vara värt ett försök, skriver Föreningen Fred i Mellanöstern.

Ännu en gång pågår en terrorvåg i Israel där palestinier försöker att mörda israeler antingen med kniv eller genom att avsiktligt köra på dem. Ibland nyttjas andra vapen. I en debattartikel med rubrik ”Wallström har rätt – utred Israels svar på knivattackerna” skriver två kända medlemmar av JIPF – en organisation som ägnar mycket kraft åt att ställa Israel vid skampålen.

De båda medlemmarna beskriver en terrorattack i Jerusalem. Två flickor 14 respektive 16 år angrep två män med varsin sax. Skribenterna påstod att båda flickorna blivit avrättade av polis. Sanningen är att en dog vid attacken och en som skadades togs till israeliskt sjukhus. 16-åringen lever och åtalades den 11 december för två mordförsök. Attacken filmades av en övervakningskamera och beskrevs i flera tidningar både i Israel och utomlands. Trots det valde författarna till artikeln i GP att sprida vilseledande information som skulle bevisa att Wallstöm har rätt i sina beskyllningar.

Artikelns viktigaste argument är att bakgrunden till det återkommande våldet påstås ligga i ockupationen av Västbanken. Israel borde därför utrymma Västbanken, ta med sig alla bosättare och acceptera en tvåstatslösning. Detta skulle bli ännu ett försök att mäkla fred enligt principen "land-för-fred". De försök som hittills gjorts efter den principen har inte minskat våldet. Tvärtom har våldet ökat när man försökt. Och två rejäla försök har man faktiskt gjort.

Osloprocessen och våldet

I slutet av 1980-talet var det ganska lugnt i Israel. Arafat satt då i Tunis och hans mannar i PLO var utspridda i hela arabvärlden. Israel var utom skotthåll för dem alla. En del ungdomar på Västbanken startade den första intifadan med stenkastning och vänsterpolitiker i Israel tyckte att det var dags för fred och tvåstatslösning.

Osloprocessen kom igång med Arafat och Rabin skakande hand. Arafat flyttade omgående in till Jeriko, senare Ramallah och tog med sig fyra terrorister som Israels underrättelsetjänst ville förbjuda tillträde. Arafat tog med dem i bakluckan på kortegens bilar, något som beskrivs i Barry Rubin och Judith Colp Rubins "Yasir Arafat. A Political Biography" (utgiven 2003). Israel var nu inom skotthåll och åtog sig att lämna allt mer av Västbanken.

Medan man höll på med förhandlingarna började bussar i Jerusalem och Tel Aviv att sprängas. Arafat sade sig inte veta vilka som stod bakom men långt senare visade det sig att han hade ljugit. Han själv fixade sprängmedel och pengar, vilket bland annat framgår av en BBC-rapport om våldshandlingarna under Al-Aqsa-intifadan.

Osloprocessen slutade med en förhandling under Bill Clintons överinseende juli år 2000. I ansträngningen att blidka Arafat planerade man att dela Jerusalem i två delar och diskuterade gata upp och gata ner. Arafat sa nej till vad man än föreslog. Han skulle ha alltsammans. Efteråt startade PLO den andra intifadan med ett störtregn av självmordsbombare. Israel satte då upp en barriär som i Sverige fick heta ”Muren”. Ju mer den byggdes ut desto färre explosioner blev det. Israelisk militär blev kvar på Västbanken och i Gaza.

År 2005 när Arafat var död och intifadan hade avsomnat bestämde Ariel Sharons regering att man skulle utrymma Gaza. Detta gjordes under högljudda protester från dem som anade hur det skulle sluta. Tyvärr fick tvivlarna rätt. I drygt ett decennium har raketer med allt längre räckvidd regnat över delar av Israel.

Pressa rätt part

I sextio år har man försökt pressa Israel till att acceptera en tvåstatslösning. Dessa återkommande fredsprocesser har ideligen avstannat för att araberna är svurna fiender till varje tanke på ett avtal som skulle garantera Israel ens så mycket land som ett frimärkes storlek. Nu håller också vår utrikesminister Margot Wallström (S) på med att ställa Israel vid den skampåle som så många ivriga aspiranter på Nobels fredspris redan prövat. Ingen har testat att sätta araberna under press. Det skulle vara ett helt nytt perspektiv. Det kunde vara värt ett försök.

Sven Reichman

leg läkare, författare

Oded Meiri

tekn lic, företagare

Sigmund Waserbrot

tekn lic, företagare

Juliusz Brzezinski

professor em matematik

Jörgen Knudtzon

journalist

samtliga medlemmar i Föreningen Fred i Mellanöstern

Här är svaret från Israels ambassadör i Sverige, Isaac Bachman:

"Dear Friends,

Let me thank you warmly for the superb work done with this truly excellent retort – presenting perspectives utterly unfamiliar to most Swedes and certainly bound to challenge not a few readers on their most cherished preconceptions. Eloquent and convincing – well done!

At the same time, I am very pleased to see that an actual association has now materialized, advocating a truly fair peace in the Middle East. I am very glad that our opponents will no longer be able to monopolize the 'peace scene' and that voices will be heard, outlining what must be expected of the ARAB SIDE, for peace to be able to progress.

Keep up the good work!”

Med vänlig hälsning/Best regards,

Isaac Bachman
Ambassador of Israel

I sextio år har Israel pressats till att acceptera en tvåstatslösning. Dessa fredsprocesser har ideligen avstannat för att araberna är svurna fiender till varje tanke på ett avtal som skulle garantera Israel ens så mycket land som av ett frimärkes storlek. Ingen har testat att sätta araberna under press. Det kunde vara värt ett försök, skriver Föreningen Fred i Mellanöstern.

Replik

Israel-Palestina, 29/1 och 4/2


Ännu en gång pågår en terrorvåg i Israel där palestinier försöker att mörda israeler antingen med kniv eller genom att avsiktligt köra på dem. Ibland nyttjas andra vapen. I en debattartikel med rubrik ”Wallström har rätt – utred Israels svar på knivattackerna” skriver två kända medlemmar av JIPF – en organisation som ägnar mycket kraft åt att ställa Israel vid skampålen.

De båda medlemmarna beskriver en terrorattack i Jerusalem. Två flickor 14 respektive 16 år angrep två män med varsin sax. Skribenterna påstod att båda flickorna blivit avrättade av polis. Sanningen är att en dog vid attacken och en som skadades togs till israeliskt sjukhus. 16-åringen lever och åtalades den 11 december för två mordförsök. Attacken filmades av en övervakningskamera och beskrevs i flera tidningar både i Israel och utomlands. Trots det valde författarna till artikeln i GP att sprida vilseledande information som skulle bevisa att Wallstöm har rätt i sina beskyllningar.

Artikelns viktigaste argument är att bakgrunden till det återkommande våldet påstås ligga i ockupationen av Västbanken. Israel borde därför utrymma Västbanken, ta med sig alla bosättare och acceptera en tvåstatslösning. Detta skulle bli ännu ett försök att mäkla fred enligt principen "land-för-fred". De försök som hittills gjorts efter den principen har inte minskat våldet. Tvärtom har våldet ökat när man försökt. Och två rejäla försök har man faktiskt gjort.

Osloprocessen och våldet

I slutet av 1980-talet var det ganska lugnt i Israel. Arafat satt då i Tunis och hans mannar i PLO var utspridda i hela arabvärlden. Israel var utom skotthåll för dem alla. En del ungdomar på Västbanken startade den första intifadan med stenkastning och vänsterpolitiker i Israel tyckte att det var dags för fred och tvåstatslösning.

Osloprocessen kom igång med Arafat och Rabin skakande hand. Arafat flyttade omgående in till Jeriko, senare Ramallah och tog med sig fyra terrorister som Israels underrättelsetjänst ville förbjuda tillträde. Arafat tog med dem i bakluckan på kortegens bilar, något som beskrivs i Barry Rubin och Judith Colp Rubins "Yasir Arafat. A Political Biography" (utgiven 2003). Israel var nu inom skotthåll och åtog sig att lämna allt mer av Västbanken.

Medan man höll på med förhandlingarna började bussar i Jerusalem och Tel Aviv att sprängas. Arafat sade sig inte veta vilka som stod bakom men långt senare visade det sig att han hade ljugit. Han själv fixade sprängmedel och pengar, vilket bland annat framgår av en BBC-rapport om våldshandlingarna under Al-Aqsa-intifadan.

Osloprocessen slutade med en förhandling under Bill Clintons överinseende juli år 2000. I ansträngningen att blidka Arafat planerade man att dela Jerusalem i två delar och diskuterade gata upp och gata ner. Arafat sa nej till vad man än föreslog. Han skulle ha alltsammans. Efteråt startade PLO den andra intifadan med ett störtregn av självmordsbombare. Israel satte då upp en barriär som i Sverige fick heta ”Muren”. Ju mer den byggdes ut desto färre explosioner blev det. Israelisk militär blev kvar på Västbanken och i Gaza.

År 2005 när Arafat var död och intifadan hade avsomnat bestämde Ariel Sharons regering att man skulle utrymma Gaza. Detta gjordes under högljudda protester från dem som anade hur det skulle sluta. Tyvärr fick tvivlarna rätt. I drygt ett decennium har raketer med allt längre räckvidd regnat över delar av Israel.

Pressa rätt part

I sextio år har man försökt pressa Israel till att acceptera en tvåstatslösning. Dessa återkommande fredsprocesser har ideligen avstannat för att araberna är svurna fiender till varje tanke på ett avtal som skulle garantera Israel ens så mycket land som ett frimärkes storlek. Nu håller också vår utrikesminister Margot Wallström (S) på med att ställa Israel vid den skampåle som så många ivriga aspiranter på Nobels fredspris redan prövat. Ingen har testat att sätta araberna under press. Det skulle vara ett helt nytt perspektiv. Det kunde vara värt ett försök.

Sven Reichman

leg läkare, författare

Oded Meiri

tekn lic, företagare

Sigmund Waserbrot

tekn lic, företagare

Juliusz Brzezinski

professor em matematik

Jörgen Knudtzon

journalist

samtliga medlemmar i Föreningen Fred i Mellanöstern

- See more at: http://m.gp.se/nyheter/debatt/1.2985509-pressa-araberna-till-fred-i-mellanostern#sthash.ytaTNiS8.dpuf
I sextio år har Israel pressats till att acceptera en tvåstatslösning. Dessa fredsprocesser har ideligen avstannat för att araberna är svurna fiender till varje tanke på ett avtal som skulle garantera Israel ens så mycket land som av ett frimärkes storlek. Ingen har testat att sätta araberna under press. Det kunde vara värt ett försök, skriver Föreningen Fred i Mellanöstern.

Replik

Israel-Palestina, 29/1 och 4/2


Ännu en gång pågår en terrorvåg i Israel där palestinier försöker att mörda israeler antingen med kniv eller genom att avsiktligt köra på dem. Ibland nyttjas andra vapen. I en debattartikel med rubrik ”Wallström har rätt – utred Israels svar på knivattackerna” skriver två kända medlemmar av JIPF – en organisation som ägnar mycket kraft åt att ställa Israel vid skampålen.

De båda medlemmarna beskriver en terrorattack i Jerusalem. Två flickor 14 respektive 16 år angrep två män med varsin sax. Skribenterna påstod att båda flickorna blivit avrättade av polis. Sanningen är att en dog vid attacken och en som skadades togs till israeliskt sjukhus. 16-åringen lever och åtalades den 11 december för två mordförsök. Attacken filmades av en övervakningskamera och beskrevs i flera tidningar både i Israel och utomlands. Trots det valde författarna till artikeln i GP att sprida vilseledande information som skulle bevisa att Wallstöm har rätt i sina beskyllningar.

Artikelns viktigaste argument är att bakgrunden till det återkommande våldet påstås ligga i ockupationen av Västbanken. Israel borde därför utrymma Västbanken, ta med sig alla bosättare och acceptera en tvåstatslösning. Detta skulle bli ännu ett försök att mäkla fred enligt principen "land-för-fred". De försök som hittills gjorts efter den principen har inte minskat våldet. Tvärtom har våldet ökat när man försökt. Och två rejäla försök har man faktiskt gjort.

Osloprocessen och våldet

I slutet av 1980-talet var det ganska lugnt i Israel. Arafat satt då i Tunis och hans mannar i PLO var utspridda i hela arabvärlden. Israel var utom skotthåll för dem alla. En del ungdomar på Västbanken startade den första intifadan med stenkastning och vänsterpolitiker i Israel tyckte att det var dags för fred och tvåstatslösning.

Osloprocessen kom igång med Arafat och Rabin skakande hand. Arafat flyttade omgående in till Jeriko, senare Ramallah och tog med sig fyra terrorister som Israels underrättelsetjänst ville förbjuda tillträde. Arafat tog med dem i bakluckan på kortegens bilar, något som beskrivs i Barry Rubin och Judith Colp Rubins "Yasir Arafat. A Political Biography" (utgiven 2003). Israel var nu inom skotthåll och åtog sig att lämna allt mer av Västbanken.

Medan man höll på med förhandlingarna började bussar i Jerusalem och Tel Aviv att sprängas. Arafat sade sig inte veta vilka som stod bakom men långt senare visade det sig att han hade ljugit. Han själv fixade sprängmedel och pengar, vilket bland annat framgår av en BBC-rapport om våldshandlingarna under Al-Aqsa-intifadan.

Osloprocessen slutade med en förhandling under Bill Clintons överinseende juli år 2000. I ansträngningen att blidka Arafat planerade man att dela Jerusalem i två delar och diskuterade gata upp och gata ner. Arafat sa nej till vad man än föreslog. Han skulle ha alltsammans. Efteråt startade PLO den andra intifadan med ett störtregn av självmordsbombare. Israel satte då upp en barriär som i Sverige fick heta ”Muren”. Ju mer den byggdes ut desto färre explosioner blev det. Israelisk militär blev kvar på Västbanken och i Gaza.

År 2005 när Arafat var död och intifadan hade avsomnat bestämde Ariel Sharons regering att man skulle utrymma Gaza. Detta gjordes under högljudda protester från dem som anade hur det skulle sluta. Tyvärr fick tvivlarna rätt. I drygt ett decennium har raketer med allt längre räckvidd regnat över delar av Israel.

Pressa rätt part

I sextio år har man försökt pressa Israel till att acceptera en tvåstatslösning. Dessa återkommande fredsprocesser har ideligen avstannat för att araberna är svurna fiender till varje tanke på ett avtal som skulle garantera Israel ens så mycket land som ett frimärkes storlek. Nu håller också vår utrikesminister Margot Wallström (S) på med att ställa Israel vid den skampåle som så många ivriga aspiranter på Nobels fredspris redan prövat. Ingen har testat att sätta araberna under press. Det skulle vara ett helt nytt perspektiv. Det kunde vara värt ett försök.

Sven Reichman

leg läkare, författare

Oded Meiri

tekn lic, företagare

Sigmund Waserbrot

tekn lic, företagare

Juliusz Brzezinski

professor em matematik

Jörgen Knudtzon

journalist

samtliga medlemmar i Föreningen Fred i Mellanöstern

- See more at: http://m.gp.se/nyheter/debatt/1.2985509-pressa-araberna-till-fred-i-mellanostern#sthash.ytaTNiS8.dpuf
I sextio år har Israel pressats till att acceptera en tvåstatslösning. Dessa fredsprocesser har ideligen avstannat för att araberna är svurna fiender till varje tanke på ett avtal som skulle garantera Israel ens så mycket land som av ett frimärkes storlek. Ingen har testat att sätta araberna under press. Det kunde vara värt ett försök, skriver Föreningen Fred i Mellanöstern.

Replik

Israel-Palestina, 29/1 och 4/2


Ännu en gång pågår en terrorvåg i Israel där palestinier försöker att mörda israeler antingen med kniv eller genom att avsiktligt köra på dem. Ibland nyttjas andra vapen. I en debattartikel med rubrik ”Wallström har rätt – utred Israels svar på knivattackerna” skriver två kända medlemmar av JIPF – en organisation som ägnar mycket kraft åt att ställa Israel vid skampålen.

De båda medlemmarna beskriver en terrorattack i Jerusalem. Två flickor 14 respektive 16 år angrep två män med varsin sax. Skribenterna påstod att båda flickorna blivit avrättade av polis. Sanningen är att en dog vid attacken och en som skadades togs till israeliskt sjukhus. 16-åringen lever och åtalades den 11 december för två mordförsök. Attacken filmades av en övervakningskamera och beskrevs i flera tidningar både i Israel och utomlands. Trots det valde författarna till artikeln i GP att sprida vilseledande information som skulle bevisa att Wallstöm har rätt i sina beskyllningar.

Artikelns viktigaste argument är att bakgrunden till det återkommande våldet påstås ligga i ockupationen av Västbanken. Israel borde därför utrymma Västbanken, ta med sig alla bosättare och acceptera en tvåstatslösning. Detta skulle bli ännu ett försök att mäkla fred enligt principen "land-för-fred". De försök som hittills gjorts efter den principen har inte minskat våldet. Tvärtom har våldet ökat när man försökt. Och två rejäla försök har man faktiskt gjort.

Osloprocessen och våldet

I slutet av 1980-talet var det ganska lugnt i Israel. Arafat satt då i Tunis och hans mannar i PLO var utspridda i hela arabvärlden. Israel var utom skotthåll för dem alla. En del ungdomar på Västbanken startade den första intifadan med stenkastning och vänsterpolitiker i Israel tyckte att det var dags för fred och tvåstatslösning.

Osloprocessen kom igång med Arafat och Rabin skakande hand. Arafat flyttade omgående in till Jeriko, senare Ramallah och tog med sig fyra terrorister som Israels underrättelsetjänst ville förbjuda tillträde. Arafat tog med dem i bakluckan på kortegens bilar, något som beskrivs i Barry Rubin och Judith Colp Rubins "Yasir Arafat. A Political Biography" (utgiven 2003). Israel var nu inom skotthåll och åtog sig att lämna allt mer av Västbanken.

Medan man höll på med förhandlingarna började bussar i Jerusalem och Tel Aviv att sprängas. Arafat sade sig inte veta vilka som stod bakom men långt senare visade det sig att han hade ljugit. Han själv fixade sprängmedel och pengar, vilket bland annat framgår av en BBC-rapport om våldshandlingarna under Al-Aqsa-intifadan.

Osloprocessen slutade med en förhandling under Bill Clintons överinseende juli år 2000. I ansträngningen att blidka Arafat planerade man att dela Jerusalem i två delar och diskuterade gata upp och gata ner. Arafat sa nej till vad man än föreslog. Han skulle ha alltsammans. Efteråt startade PLO den andra intifadan med ett störtregn av självmordsbombare. Israel satte då upp en barriär som i Sverige fick heta ”Muren”. Ju mer den byggdes ut desto färre explosioner blev det. Israelisk militär blev kvar på Västbanken och i Gaza.

År 2005 när Arafat var död och intifadan hade avsomnat bestämde Ariel Sharons regering att man skulle utrymma Gaza. Detta gjordes under högljudda protester från dem som anade hur det skulle sluta. Tyvärr fick tvivlarna rätt. I drygt ett decennium har raketer med allt längre räckvidd regnat över delar av Israel.

Pressa rätt part

I sextio år har man försökt pressa Israel till att acceptera en tvåstatslösning. Dessa återkommande fredsprocesser har ideligen avstannat för att araberna är svurna fiender till varje tanke på ett avtal som skulle garantera Israel ens så mycket land som ett frimärkes storlek. Nu håller också vår utrikesminister Margot Wallström (S) på med att ställa Israel vid den skampåle som så många ivriga aspiranter på Nobels fredspris redan prövat. Ingen har testat att sätta araberna under press. Det skulle vara ett helt nytt perspektiv. Det kunde vara värt ett försök.

Sven Reichman

leg läkare, författare

Oded Meiri

tekn lic, företagare

Sigmund Waserbrot

tekn lic, företagare

Juliusz Brzezinski

professor em matematik

Jörgen Knudtzon

journalist

samtliga medlemmar i Föreningen Fred i Mellanöstern

- See more at: http://m.gp.se/nyheter/debatt/1.2985509-pressa-araberna-till-fred-i-mellanostern#sthash.ytaTNiS8.dpuf
I sextio år har Israel pressats till att acceptera en tvåstatslösning. Dessa fredsprocesser har ideligen avstannat för att araberna är svurna fiender till varje tanke på ett avtal som skulle garantera Israel ens så mycket land som av ett frimärkes storlek. Ingen har testat att sätta araberna under press. Det kunde vara värt ett försök, skriver Föreningen Fred i Mellanöstern.

Replik

Israel-Palestina, 29/1 och 4/2


Ännu en gång pågår en terrorvåg i Israel där palestinier försöker att mörda israeler antingen med kniv eller genom att avsiktligt köra på dem. Ibland nyttjas andra vapen. I en debattartikel med rubrik ”Wallström har rätt – utred Israels svar på knivattackerna” skriver två kända medlemmar av JIPF – en organisation som ägnar mycket kraft åt att ställa Israel vid skampålen.

De båda medlemmarna beskriver en terrorattack i Jerusalem. Två flickor 14 respektive 16 år angrep två män med varsin sax. Skribenterna påstod att båda flickorna blivit avrättade av polis. Sanningen är att en dog vid attacken och en som skadades togs till israeliskt sjukhus. 16-åringen lever och åtalades den 11 december för två mordförsök. Attacken filmades av en övervakningskamera och beskrevs i flera tidningar både i Israel och utomlands. Trots det valde författarna till artikeln i GP att sprida vilseledande information som skulle bevisa att Wallstöm har rätt i sina beskyllningar.

Artikelns viktigaste argument är att bakgrunden till det återkommande våldet påstås ligga i ockupationen av Västbanken. Israel borde därför utrymma Västbanken, ta med sig alla bosättare och acceptera en tvåstatslösning. Detta skulle bli ännu ett försök att mäkla fred enligt principen "land-för-fred". De försök som hittills gjorts efter den principen har inte minskat våldet. Tvärtom har våldet ökat när man försökt. Och två rejäla försök har man faktiskt gjort.

Osloprocessen och våldet

I slutet av 1980-talet var det ganska lugnt i Israel. Arafat satt då i Tunis och hans mannar i PLO var utspridda i hela arabvärlden. Israel var utom skotthåll för dem alla. En del ungdomar på Västbanken startade den första intifadan med stenkastning och vänsterpolitiker i Israel tyckte att det var dags för fred och tvåstatslösning.

Osloprocessen kom igång med Arafat och Rabin skakande hand. Arafat flyttade omgående in till Jeriko, senare Ramallah och tog med sig fyra terrorister som Israels underrättelsetjänst ville förbjuda tillträde. Arafat tog med dem i bakluckan på kortegens bilar, något som beskrivs i Barry Rubin och Judith Colp Rubins "Yasir Arafat. A Political Biography" (utgiven 2003). Israel var nu inom skotthåll och åtog sig att lämna allt mer av Västbanken.

Medan man höll på med förhandlingarna började bussar i Jerusalem och Tel Aviv att sprängas. Arafat sade sig inte veta vilka som stod bakom men långt senare visade det sig att han hade ljugit. Han själv fixade sprängmedel och pengar, vilket bland annat framgår av en BBC-rapport om våldshandlingarna under Al-Aqsa-intifadan.

Osloprocessen slutade med en förhandling under Bill Clintons överinseende juli år 2000. I ansträngningen att blidka Arafat planerade man att dela Jerusalem i två delar och diskuterade gata upp och gata ner. Arafat sa nej till vad man än föreslog. Han skulle ha alltsammans. Efteråt startade PLO den andra intifadan med ett störtregn av självmordsbombare. Israel satte då upp en barriär som i Sverige fick heta ”Muren”. Ju mer den byggdes ut desto färre explosioner blev det. Israelisk militär blev kvar på Västbanken och i Gaza.

År 2005 när Arafat var död och intifadan hade avsomnat bestämde Ariel Sharons regering att man skulle utrymma Gaza. Detta gjordes under högljudda protester från dem som anade hur det skulle sluta. Tyvärr fick tvivlarna rätt. I drygt ett decennium har raketer med allt längre räckvidd regnat över delar av Israel.

Pressa rätt part

I sextio år har man försökt pressa Israel till att acceptera en tvåstatslösning. Dessa återkommande fredsprocesser har ideligen avstannat för att araberna är svurna fiender till varje tanke på ett avtal som skulle garantera Israel ens så mycket land som ett frimärkes storlek. Nu håller också vår utrikesminister Margot Wallström (S) på med att ställa Israel vid den skampåle som så många ivriga aspiranter på Nobels fredspris redan prövat. Ingen har testat att sätta araberna under press. Det skulle vara ett helt nytt perspektiv. Det kunde vara värt ett försök.

Sven Reichman

leg läkare, författare

Oded Meiri

tekn lic, företagare

Sigmund Waserbrot

tekn lic, företagare

Juliusz Brzezinski

professor em matematik

Jörgen Knudtzon

journalist

samtliga medlemmar i Föreningen Fred i Mellanöstern

- See more at: http://m.gp.se/nyheter/debatt/1.2985509-pressa-araberna-till-fred-i-mellanostern#sthash.ytaTNiS8.dpuf
I sextio år har Israel pressats till att acceptera en tvåstatslösning. Dessa fredsprocesser har ideligen avstannat för att araberna är svurna fiender till varje tanke på ett avtal som skulle garantera Israel ens så mycket land som av ett frimärkes storlek. Ingen har testat att sätta araberna under press. Det kunde vara värt ett försök, skriver Föreningen Fred i Mellanöstern.

Replik

Israel-Palestina, 29/1 och 4/2


Ännu en gång pågår en terrorvåg i Israel där palestinier försöker att mörda israeler antingen med kniv eller genom att avsiktligt köra på dem. Ibland nyttjas andra vapen. I en debattartikel med rubrik ”Wallström har rätt – utred Israels svar på knivattackerna” skriver två kända medlemmar av JIPF – en organisation som ägnar mycket kraft åt att ställa Israel vid skampålen.

De båda medlemmarna beskriver en terrorattack i Jerusalem. Två flickor 14 respektive 16 år angrep två män med varsin sax. Skribenterna påstod att båda flickorna blivit avrättade av polis. Sanningen är att en dog vid attacken och en som skadades togs till israeliskt sjukhus. 16-åringen lever och åtalades den 11 december för två mordförsök. Attacken filmades av en övervakningskamera och beskrevs i flera tidningar både i Israel och utomlands. Trots det valde författarna till artikeln i GP att sprida vilseledande information som skulle bevisa att Wallstöm har rätt i sina beskyllningar.

Artikelns viktigaste argument är att bakgrunden till det återkommande våldet påstås ligga i ockupationen av Västbanken. Israel borde därför utrymma Västbanken, ta med sig alla bosättare och acceptera en tvåstatslösning. Detta skulle bli ännu ett försök att mäkla fred enligt principen "land-för-fred". De försök som hittills gjorts efter den principen har inte minskat våldet. Tvärtom har våldet ökat när man försökt. Och två rejäla försök har man faktiskt gjort.

Osloprocessen och våldet

I slutet av 1980-talet var det ganska lugnt i Israel. Arafat satt då i Tunis och hans mannar i PLO var utspridda i hela arabvärlden. Israel var utom skotthåll för dem alla. En del ungdomar på Västbanken startade den första intifadan med stenkastning och vänsterpolitiker i Israel tyckte att det var dags för fred och tvåstatslösning.

Osloprocessen kom igång med Arafat och Rabin skakande hand. Arafat flyttade omgående in till Jeriko, senare Ramallah och tog med sig fyra terrorister som Israels underrättelsetjänst ville förbjuda tillträde. Arafat tog med dem i bakluckan på kortegens bilar, något som beskrivs i Barry Rubin och Judith Colp Rubins "Yasir Arafat. A Political Biography" (utgiven 2003). Israel var nu inom skotthåll och åtog sig att lämna allt mer av Västbanken.

Medan man höll på med förhandlingarna började bussar i Jerusalem och Tel Aviv att sprängas. Arafat sade sig inte veta vilka som stod bakom men långt senare visade det sig att han hade ljugit. Han själv fixade sprängmedel och pengar, vilket bland annat framgår av en BBC-rapport om våldshandlingarna under Al-Aqsa-intifadan.

Osloprocessen slutade med en förhandling under Bill Clintons överinseende juli år 2000. I ansträngningen att blidka Arafat planerade man att dela Jerusalem i två delar och diskuterade gata upp och gata ner. Arafat sa nej till vad man än föreslog. Han skulle ha alltsammans. Efteråt startade PLO den andra intifadan med ett störtregn av självmordsbombare. Israel satte då upp en barriär som i Sverige fick heta ”Muren”. Ju mer den byggdes ut desto färre explosioner blev det. Israelisk militär blev kvar på Västbanken och i Gaza.

År 2005 när Arafat var död och intifadan hade avsomnat bestämde Ariel Sharons regering att man skulle utrymma Gaza. Detta gjordes under högljudda protester från dem som anade hur det skulle sluta. Tyvärr fick tvivlarna rätt. I drygt ett decennium har raketer med allt längre räckvidd regnat över delar av Israel.

Pressa rätt part

I sextio år har man försökt pressa Israel till att acceptera en tvåstatslösning. Dessa återkommande fredsprocesser har ideligen avstannat för att araberna är svurna fiender till varje tanke på ett avtal som skulle garantera Israel ens så mycket land som ett frimärkes storlek. Nu håller också vår utrikesminister Margot Wallström (S) på med att ställa Israel vid den skampåle som så många ivriga aspiranter på Nobels fredspris redan prövat. Ingen har testat att sätta araberna under press. Det skulle vara ett helt nytt perspektiv. Det kunde vara värt ett försök.

Sven Reichman

leg läkare, författare

Oded Meiri

tekn lic, företagare

Sigmund Waserbrot

tekn lic, företagare

Juliusz Brzezinski

professor em matematik

Jörgen Knudtzon

journalist

samtliga medlemmar i Föreningen Fred i Mellanöstern

- See more at: http://m.gp.se/nyheter/debatt/1.2985509-pressa-araberna-till-fred-i-mellanostern#sthash.ytaTNiS8.dpuf
 

Från Göteborgs filmfestival 2015

PDFPrintE-mail

Written by Administrator Sunday, 07 February 2016 17:14

Göteborgs filmfestival är årligen ett av de stora kulturarrangemangen i Göteborg. Peter Kadar och Björn Moback besöker alla filmer som har anknytning till Israel och judendom.

Under radioprogrammet diskuterar de dessa filmer som oftast är Israel-kritiska. 

Välkommen att lyssna nu på tisdag den 9 februari i direktsändning!

 

Om "Flykten från ett folkmord"

PDFPrintE-mail

Written by Administrator Sunday, 24 January 2016 14:18

Nyligen har vi i  FiM Närradio berättat om Maria Vajta Klamers nyutkomna bok "Flykten från ett folkmord". Boken handlar om några judiska familjers öde under 1900-talet då nazistiska och kommunistiska regimer försökte erövra Europa.

I denna veckas sändning berättar författarinnan Maria Vajta Klamer om sitt arbete med boken, i intervjun medverkar historiken Paul Rudny och regissören Ingemar Carlehed.

   

Antisemitismen i Europa och Sverige

PDFPrintE-mail

Written by Administrator Wednesday, 13 January 2016 23:35

Rädslan för antisemitismen ökar i Europa. Efter attentatet mot en judisk lärare i Marsi i Frankrike rekommenderade styrelsen för judiska församlingen på platsen alla judar att inte bära judiska symboler som Kippa eller Magen David i väntan på bättre tider. Frankrikes huvudrabbin Haim Korsia avvisade dessa rekommendationer. Judar skall inte kapitulera, vi bör fortsätta bära kippor som vanligt.

Fallet påminner mig om liknande fall i judiska församlingen i Göteborg för ca 10 år sedan. När vi firade Jom Haazmaut, Israels befrielsedag, ville jag hissa den israeliska flaggan i församlingshuset. Jag fick nej från ledningen som menade att en flagghissning kunde orsaka en ökning av terror mot oss.

Detta betyder kapitulation.

Vi kan konstatera att riskerna för antisemitiska attacker i Europa och även i Sverige ökar betydligt.

Samtidigt fortsätter den svenska regeringen med en aggressiv antiisraelisk politik. Som bekant har det israeliska samhället drabbats av en terrorvåg där palestinier med knivar attackerar israeler av judisk börd. Säkerhetstjänsten, polisen och gränsvakterna som bevakar gatorna lyckas ofta att förhindra pågående attacker genom att eliminera terroristerna. Utrikesminister Margot Wallström, som aldrig protesterat mot den palestinska terrorn, beskyllde Israel för utomrättsliga avrättningar trots att hon erkände att hon inte hade några bevis för detta. Hon återkom ändå igår och krävde att en kommission skall undersöka detta. Hon hänvisar till en FN-tjänsteman som tjänstgör i kommittén för mänskliga rättigheter. Denna kommitté är känd för att vara antiisraelisk mot bakgrund av sin inställning om Israel som judisk stat.

Sveriges regering väljer alltså att förtala terroroffren och de som bekämpar terrorn istället för att kritisera terroristerna.

I ett land med sådan regering bör judarna bli mycket mer observanta på den framtida utvecklingen  av antisemitiska attacker.

Det finns i alla fall ett tillflyktsland som är berett att ta emot alla judar som på något sätt känner otrygghet och rädsla.

Landet är Israel.

Oded Meiri
FiM

 

Höstens radioprogram nu upplagda!

PDFPrintE-mail

Written by Administrator Sunday, 20 December 2015 14:39

Titta i högerkolumnen och välj vad du vill lyssna på. Klicka på länken så startar programmet.

Trevlig lyssning önskar föreningen Fred i Mellanöstern!

   

Page 1 of 48

NEWSPAPER100809J15F